Distansundervisningen kom i gång på kort varsel. Lärarna fick fria händer att tillsammans med sina elever komma överens om redskap, program, arbetssätt och- tider. Nu, en dryg månad senare efter att institutet stängde sina dörrar börjar distansundervisningen löpa med rutin.
På Kimitoön klickar flöjtläraren, biträdande rektor Nina Källberg igång distansmötet och bjuder in sin elev.
– Den första distansveckan var allt lite kaoslik, då både elever och lärare anpassade sig till den nya situationen, berättar Nina. – Som lärare fick man verkligen planera och förbereda sig på oväntade situationer under lektionerna. Det mest utmanande för mig är kanske att undervisa elever som är nybörjare, man kan inte så lätt på distans hjälpa t.ex. med korrigering av spelställning och tonbildning.
Tvärflöjteleven Célia Lindströms mamma hälsar på Nina i rutan och för sin telefon till sin 9-åriga dotters rum och placerar telefonen på notstället.
– Distanslektionerna har gått bra, berättar Célia – De är egentilgen ganska lika som de vanliga spellektionerna.
– Célia har klarat sig riktigt utmärkt och är alltid glad och ivrig att spela, berömmer Nina och konstaterar att lektionerna lätt blir lite förlängda då man har mycket att spela, diskutera och berätta.
Violinläraren Johanna Schwela har flyttat en del av lektionerna till förmiddagen.
– Vanligtvis är spellektionerna på eftermiddagar och kvällar. Det var min idé att hålla distanslektioner redan på morgonen. Jag är själv mest pigg på morgonen och det är så ljuvligt att emellan få undervisa på dagtid. Det känns riktigt som om jag var en vanlig dagsarbetare, skrattar Johanna.
8-åriga Lilja Dahlbom från Kimitoön tycker att distanslektionerna är mer spännande än de vanliga närlektionerna.
I början av lektionen kontrollerar de att Liljas instrument är i stämning. Lilja försöker stämma sitt eget instrument med hjälp av Johanna, men skruven är spänd. Lilja ropar på pappa som jobbar bakom väggen i sitt distanskontor.
Markus Dahlbom få violinen stämd och berättar samtidigt att Lilja har själv skött fint om sina spellektioner och föräldrarna har bara behövt stämma hennes instrument.
– Skillnaden till en vanlig lektion är att man måste skriva sina läxor själv, berättar Lilja
– Läraren får också lov att reservera en del tid då eleven skriver, håller Johanna med.
– Problemet med några elever har varit hemmets rätt så svaga internet. Då lyckas det inte så bra med livestreemade lektioner då både ljud och bild fördröjer. Då har vi skickat videoklipp till varandra.
– I videoundervisningen behöver eleven koncentrera sig ännu noggrannare än i närundervisning, funderar Nina. -Eleverna har också snabbt lärt sig att banda in stämmor och egna stycken med både ljud och bild. Föräldrarna ställer upp med hjälp där det behövs, och deras stöd är nu speciellt viktig. Ett varmt tack till dem alla!
– Allt löper nu redan riktigt bra, men jag väntar ändå så mycket på att snart få träffa eleverna helt på riktigt, suckar Nina.
