För musikern är det egna instrumentet det bästa instrumentet. I kommande instrumentdueller möts två helt olika instrument och Musikinstitutet Arkipelags lärare får lov att berömma och berätta det bästa sidorna i det egna instrumentet gemfört med det andra.
Arkipelags cellolärare Samuli Paavilainen inleder sitt elfte år som lärare i Arkipelag. Han har sysslat med musik i hela sitt liv. Samuli är hemma från Kouvola och började spela violin i Pohjois-Kymen musiikkiopisto som 4-åring.
– Jag var sju år då jag förstod att byta om till cello, skrattar Samuli.
Han flyttade ensam redan efter grundskolan till en annan ort. I Karleby avlade han gymnasiestudier och andra stadiets yrkesexamen i musik. Efter det fortsatte han sina cellostudier i Åbo under ledning av Timo Hanhinen och utexaminerades som musikpedagog från Åbo Yrkeshögskola.
– Under studietiden deltog jag i alla möjliga olika projekt, allt från opera och musikal till nutida musik. Kammarmusiken har ändå alltid varit närmast mitt hjärta och jag tycker om att spela i mindre sammansättningar.
Samulis elever är för det mesta 9-19 åringar. Den yngsta eleven har varit fem år men han har även haft elever som börjat spela vid vuxen ålder.
Arkipelags trombonlärare Mikael Långbacka inledde sin musikerkarriär med pianospel som 8-9 åring. Trombonen hittade han via skolans blåsorkester då han var 10-11 år.
– Det var min grej och jag hittade en bra lärare. Trombonen har stadigt följt med mig genom livet, funderar Mikael.
Mikael som är uppvuxen i Vasa gick i Kuula-institutet, spelade trombon i olika blåsorkestrar och bigband. Redan som tonåring fick han vikariera trombonisten i Vasa stadsorkester.
Micke studerade vid Sibelius-Akademin på solistiska avdelningen och avlade diplom i trombonspel (nuvarande magisterexamen) år 1987.
– Jag har alltid varit speciellt intresserad av jazz och studerade och spelade det mycket vid sidan om studierna. Redan år 1984 fick jag en plats i UMO, Finlands enda proffesionella bigband, där jag även spelar idag!
– Det har varit ett intressant jobb och en bra motvikt till mitt arbete i huvudstadsregionen. Samtidigt har jag haft spelningar i stadsorkestrar, stadsteatrar och olika bigband.
I Pargasnejden fungerar BlåsÅboland, en förening för blåsare. Föreningens syfte är att värna om områdets blås- och bigbandmusik.
– Vi jobbar aktivt med att få ungdomar att bekanta sig med och bli intresserade av blåsinstrument, berättar Micke.
Hurdana instrument är då cellon och trombonen och hur skiljer de sig från varandra?
Micke: Om man talar om grunderna, så är vägen att lära sig stråkinstrument ganska lång. Man måste kunna lägga fingrarna på rätt ställe och använda sråken samtidigt. I trombonen får man genast ljud och redan en nybörjare kan snart spela tillsammans med andra. Om man är mera intresserad av rytmmusik, jazz, har trombonen där en viktig och fin roll. Sådan slags musik kan man börja spela redan från början, till och med på första lektionen.
Samuli: Det tar i båda instrumenten ett tag innan man får något vettigt gjort. Först måste man upprätthålla bra fiilis så man kommer över det första svåra. Efter det är det kanske lättare i cellon än i trombonen. I Arkipelag finns även en stråkorkester där cellisterna får spela med i redan som riktigt nybörjare.
Micke: Trombonen är synd nog ett ganska obekant instrument. Det finns fördomar, och några är till och med av den åsikten att det inte är ett instrumewnt för flickor. Barnen är nog ivriga, de har inga fördomar.
Samuli: Det finns fördomar även gentemot cellon, och man ser den utan orsak lätt som ett elistiskt instrument. Enligt min åsikt är cellon det mest mångsidiga stråkinstrumentet och dessutom det mest ergonomiska. Redan en nybörjare kan få en riktigt behaglig ton ur den.
Micke: Cellon och trombonen har samma tonomfång och klangfärgen är delvis den samma, mycket nära en mans sångröst.
Samuli: Ett poäng till cellon: man inte spela flera toner samtidigt på trombonen, det kan man göra på cellon!
Micke: Sant, men basunens dynamik, dvs. ljudstyrka, är bredare än nästan vilket instrument som helst. Man kan spela otroligt svagt men också riktigt förskräckligt starkt.
Man kan spela ballader mycket mjukt men också ett sådant fortissimo att håret reser sig.
Slutsats, vilket instrument är bäst?
Micke: Trombon!
Samuli: Cello!
